78. Att släppa det döda bytet
Kommandot “loss” visar hundföraren för hunden med hjälp av det erövrade bytet. När t.ex. den kopplade hunden har burit bytet efter en angreppsövning, stannar hundföraren och ger i samma ögonblick som hunden i alla fall tänker släppa bytet, kommandot “loss”. Har hunden släppt, ger hundföraren beröm, men låter inte hunden bita tag i ärmen igen.
Figuranten uppträder nu passivt. Sedan tar hundföraren ärmen och kastar den till figuranten; skyddshundsträningen fortsätter. Har hunden lärt sig ”loss”, ger hundföraren kommandot redan tidigare. Efter att hunden har burit ärmen säger hundföraren “loss” redan innan hunden själv låter ärmen falla. I början sker detta bara med svagt tvång, genom att hundföraren med eftertryck upprepar kommandot; senare förstärks tvånget tills föraren rycker i kopplet utan att kommandot upprepas.
En bra möjlighet för detta är att hundföraren ställer sig med en fot på ärmen och utför rycket i kopplet med båda händerna. Har hunden släppt beröms den i lugn ton. Figuranten är passiv och väntar tills hundföraren har kastat ärmen till honom.
Också vid denna övningsform är det viktigt att inte med en gång öva för intensivt och konsekvent, så att hunden inte blir osäker redan i bitfasen. Dessutom bör inte tvång utövas samtidigt som kommandot ges, utan ungefär en sekund senare så att hunden har möjlighet att lyda. När hunden slutligen lyder kommandot ”loss”, kan man öva med figuranten.
I figuranttältet – kopplad hund – släppande vid passivitet Hundföraren har sin hund kopplad och figuranten låter den bita. Han försöker riva åt sig bytet genom att springa till tältet. I tältet låter figuranten det bli lugnt, tar fram ärmen vid sidan och låter hunden avreagera sig. Efter en kort paus ger hundföraren kommandot “loss” och om hunden inte lyder använder han tvång i form av ett ryck i kopplet.
Så snart hunden har släppt är den typiska bevakningssituationen given: den stående figuranten stimulerar hunden och provocerar så skallet, medan hundföraren genom ryck i kopplet hindrar hunden från att angripa.
Vid det första skälljudet håller figuranten fram bytet framför bröstet, hunden får bita och får bytet. Hundföraren berömmer sin hund och låter den bära ärmen.
Vid tvångsåtgärder måste hundföraren vara mycket uppmärksam på hundens reaktioner. Precis som vid övningen att ge skall i koppel, bör rycken bara vara så starka som är nödvändigt och å andra sidan vara så svaga som möjligt för att inte helt och hållet tvinga hunden till ett undvikande beteende.