76. Att arbeta bort extra retningar och övningar med högre svårighetsgrad
Efter att hunden fått försvara sig några gånger är bevakningen praktiskt taget inövad. Hunden har tillägnat sig bevakningen som en kampteknik, som den utan osäkerheter använder vid figuranttältet för att utmana figuranten. Även denna övning bör, för att fylla sitt ändamål, inte övas alltför konsekvent; det är bra att då och då låta hunden bita i tältet.
Är man säker på att hunden till fullo har tillägnat sig kamptekniken bevakning, arbetas extrahjälper bort, små variationer övas och skalltiden förlängs. Så ger t.ex. figuranten efterhand svagare och svagare stimuli för att till sist bara stimulera vid ett svagare skall; eller figuranten håller för omväxlings skull ärmen vågrätt framför kroppen.
Också hundförarens närmande övas genom att denne kommer fram till hunden, klappar om den och går tillbaka igen. Biter hunden figuranten, kan hundföraren bestraffa den genom att ta den i halsbandet och ruska; han släpper sedan genast hunden och figuranten provocerar bevakningen.
Alla de här varianterna förblir undantag; i normala fall får hunden bita efter att ha gett skall. Det är också fel att alltid låta hunden ge skall så länge som möjligt. Till och med när hunden blivit säker i bevakningen, måste figuranten då och då låta den bita omedelbart efter första skallet.
Den stående figurantens stimuli bör utföras så, att hunden tydligt kan uppfatta att figuranten står still. Spänd kropp, lätt darrande i skulderpartiet och väsljud räcker fullständigt och förvirrar inte situationen. Varje figurant borde någon gång iaktta och lära sig av katters metoder att i ett trängt läge hålla en hund på avstånd.