71. Att hålla tillbaka hjälp av kopplet

Hundföraren håller sin hund kopplad, figuranten stimulerar hunden och springer sedan till tältet. Han ställer sig framför tältet så att hunden kan se honom, står lugnt där och håller ärmen vid sidan om sig.
Så snart figuranten befinner sig ca. 5 meter framför tältet, sänder hundföraren med kommandot „utåt marsch“ den fortfarande kopplade hunden efter figuranten, men låter honom inte komma ända fram till denne.
Hunden kommer att försöka ta bytet men detta förhindrar hundföraren genom att hålla tillbaka den med kopplet. Hunden står nu med sträckt koppel och luftrören snörs ihop så att den inte kan skälla. Därför måste hundföraren långsamt ge efter på kopplet.
Försöker hunden att angripa figuranten, får den ett ryck i kopplet och kommandot „utåt marsch“, varefter hundföraren genast släpper efter på kopplet igen. I det ögonblicket, då rycket i kopplet kommer, börjar figuranten på nytt att stimulera hunden genom att inta en spänd kroppshållning och visa antydan till flyktbeteende („darra ängsligt“).

Hunden hindras genom korta ryck i kopplet från att ta byte. Genom aptitbeteendet i bytesdriften och stimuli från figuranten uppstår en nervös spänning hos hunden, som på något sätt måste avreageras genom överslagshandlingar. Så snart hunden visar överslagshandlingen “skällande” (ett gnyende eller annat läte räcker i början), kan den uppnå sin sluthandling.

Vid första skallet håller figuranten upp ärmen framför kroppen, hunden får lov att bita, vinner också bytet och bär bort det.

Hundföraren måste se upp så att inte hunden får något ryck av kopplet när den tar sats mot ärmen. Redan efter några få övningar har hunden förstått att det är skällandet som leder till målet för driften, och kommer mycket snart att målmedvetet göra bruk av denna handling.

Den här övningen bör emellertid inte upprepas mer än en gång, eftersom hunden får svårt att skälla när den blir trött. Dessutom har det visat sig gynnsamt att direkt efteråt genomföra en angreppsövning, så att hunden med detsamma lär sig skilja situationerna åt.

Jag vill också nämna att bevakningsövningen bör övas mycket mindre ofta än angreppsövningen. Bara när hunden redan har ett verkligt bra angrepp får bevakningsövningen genomföras.

Nästa sida