68. Att låta försvarsdriften få sitt utlopp i bytesdriften
I praktiken ser denna process ut så, att hunden stimuleras i försvarsdriften, och medan den hålls fast av hundföraren samlar sig försvarsdriftsenergi. Figuranten låter sedan hunden bita och ta byte.
Efter försvarsdriftsträningen sker alltså driftsträning på ett annat sätt än tidigare. Från och med nu stimuleras hunden mer genom försvarsdriftsstimuli, d.v.s. genom hot, skenangrepp eller faktiskt angrepp. Dessutom arbetar man nu inte uteslutande i bytessituationen med hunden (hunden bakom figuranten, figuranten drar i bytet), utan hämtas vid bettet fram framför figuranten och hotas. Kontrar hunden på psykiska och fysiska belastningar, får den belöning genom bytesdriften. Genom kontrandet kämpar hunden till sig ärmen och får bära bort den.
För att skyddshunden inte skall bli osäker, är det även vid denna övningsform mycket viktigt att se till att dess försvarsreaktioner inte ignoreras. Belastningen måste upphöra när hunden kontrar, och bytet vara dött i bytessituationen, d.v.s. armen får inte vara spänd. Visserligen kan figuranten försöka att kontra igen med en självsäker skyddshund, men kontrandet måste alltid vara ett ständigt växelspel mellan hund och figurant.
Sammanfattningsvis vill jag nämna att försvarsdriftsarbetet för den fördelen med sig, att hunden alltid är aktiverbar (jfr. försvarsdrift i den teoretiska delen) och att figuranten som person stimulerar hunden. Den stora faran med försvarsdriftsträningen ligger däri, att samtidigt också det undvikande beteendet alltid kan aktiveras. Bara den hund, som av naturen och genom sin utveckling har de nödvändiga grundförutsättningarna, klarar detta arbete utan skador, blir självsäkrare och därigenom bättre.