67. Stimulering av den bundna hunden
Att kontra ett försvarsbeteende eller att angripa hunden
När självsäkerheten ökar kan hunden också belastas starkare, tills dess att en kort kamp utspelar sig på avstånd. Utan att hota närmar sig figuranten hunden, som återigen är uppbunden och ensam. Figuranten låtsas till och med vara vänlig. Har figuranten kommit på ca två meters avstånd till hunden (kritiskt avstånd), så utför han ett skenangrepp på hunden, och ger eventuellt en lätt smärtpåverkan.
Visar hunden försvarsbeteende så viker figuranten skrämt tillbaka, visar sig ett ögonblick imponerad och påbörjar sedan, något ängsligare, ett nytt skenangrepp. Förstärker hunden sitt försvarsbeteende så flyr figuranten utom synhåll.
Jag förklarade redan i den teoretiska delen, att jämte hot också öppen aggression kan framkalla ett försvarsbeteende (se upp! även ett undvikande beteende). Den mest krävande formen av försvarsdriftsträning, vid vilken bara äldre hundar (tidigast vid 15-18 månaders ålder) kontrar med självsäkerhet, är när figuranten faktiskt angriper hunden. Figuranten närmar sig liksom tidigare, men utför nu inte ett skenangrepp utan angriper verkligen hunden. En god möjlighet är att, klädd i skyddsbyxor, lätt sparka hunden i sidan vid överarmsmuskulaturen, för att på detta sätt ge den möjlighet att bita i skyddsbyxan.
När hunden har bitit försöker figuranten genast att fly, genom att försöka rycka loss benet. Så snart hunden förlorar greppet flyr figuranten i panik utom synhåll. Hundföraren skyndar sig till hunden, berömmer den och för bort den.
Genom försvarsarbetet blir figuranten till en ständig hotbild för hunden, och den kommer varje gång den ser figuranten att utsättas för en stor nervbelastning. Det är viktigt att hålla hunden kopplad eller låta den gå fot när figuranten är närvarande, om man vill behålla denna „upphetsning“.
Från och med nu övertar också hundföraren en viktig roll i skyddshundsutbildningen. För att det inte ska bli ett nervvrak av hunden måste han nu genom lydnadsdressyr göra klart för hunden när den får visa försvarsbeteende gentemot figuranten och när den inte får det.
Hos en del hundar har jag faktiskt iakttagit mycket negativa biverkningar. Efter intensiv försvarsdriftsträning skällde de mot alla, som närmade sig dem framifrån.
Detta kan emellertid hundföraren snabbt få slut på genom att visa hunden dess gränser; då kommer hunden att lära sig i vilka situationer ett försvarsbeteende är tillåtet, och när det inte passar sig. Eftersom vi alla vill ha den en vanligtvis sällskaplig hund, är det vid sådana tillfällen bra att ge hunden en kort bestraffning och sedan koppla loss den, så att den främmande personen kan hälsa på den.