65. Att hota hund och hundförare
Hundföraren går med hunden till appellplanen och hukar sig bredvid sin hund, som han håller i halsbandet. Figuranten går, utan ärm och men i skyddsbyxor, helt obekymrat, utan att låtsas lägga märke till ekipaget, emot dem. På ett avstånd av ca 15 meter (flyktdistans!) upptäcker han dem plötsligt, blir rädd, stannar, gör sig liten och bred och hotar.
Från och med nu fixerar (!) han hunden oavbrutet medan han långsamt rör sig fram och tillbaka i en halvcirkel framför hunden och samtidigt närmar sig denne. Figuranten måste ge ett hotande men också ängsligt intryck, som om han innebär en fara för hunden men samtidigt är rädd för den. Hundföraren stöttar sin hund genom att självsäkert och bestämt uppmuntra den att försvara sig.
Figuranten får även här genom sitt hotande bara belasta hunden såpass, att den precis kan låta bli att falla in i ett undvikande beteende. Visar hunden försvarsreaktioner flyr figuranten med detsamma utom synhåll.
Har man redan arbetat med hunden i bytesdrift, blir den för det mesta inte osäker genom att hotas. Den möter då figuranten med ett uppfordrande skällande, som inte har någonting med ett försvarsbeteende att göra.
Detta ignorerar figuranten och går närmare hunden och visar sig tuffare emot den. Strax framför hunden (kritisk distans!) genomför figuranten ett skenangrepp mot den, tillfogar den eventuellt en lätt smärta, varpå han omedelbart flyr utom synhåll. Så snart figuranten försvunnit berömmer hundföraren sin hund och för bort den.