56. Målet för stimuleringen av bytesdriften
Målet för stimuleringen av bytesdriften har uppnåtts när hunden, så fort den får syn på figuranten med skyddsärmen kräver denne genom att skälla eller dra i kopplet. Låter man hunden angripa, skall den göra detta tveklöst och snabbt. Hunden ska ha ett bra bett och behålla detta även när figuranten först håller armen ganska slapp och sedan drar lätt i den och samtidigt vänder sig bort från hunden.
Försöker figuranten att tillkämpa sig bytet genom att dra hårdare i det, måste hunden skaka bytet och sedan få det och bära det. Hur man uppnår ett bra angrepp, ett bra bett och att hunden skakar bytet har jag förklarat i föregående kapitel.
Jag tycker också det är viktigt att man under träningen kommer så långt att figuranten inte alltid måste vara den aktiva parten vid bytesdriftsstimuleringen. Ett av målen vid träningen måste också vara att hunden stimulerar figuranten.
Därför bör figuranten alltid vara synlig på appellplanen eller vara gömd i tältet när hunden kommer till planen för att tränas. Så snart hunden märker figuranten och kräver honom, måste figuranten låta sig skrämmas och bytet måste röra sig panikartat. Att stimulera hunden starkt i början av övningen är en stödmetod som ska användas allt mindre och till sist inte alls.
Till slut ska hunden jaga ut figuranten ur tältet, får då omedelbart gå till angrepp och tillkämpar sig bytet. Hundföraren kopplar genast hunden och hunden får bära bytet.
Så snart hunden släpper bytet börjar figuranten att försöka tillkämpa sig det. Hundföraren håller hunden så att den med knapp marginal inte når bytet och figuranten tar ärmen och ger hunden en ny möjlighet att ta bytet. Efter två till fyra övningar får hunden bära hem bytet från planen.