5. Det undvikande beteendet 2
Ytterligare en möjlighet att framkalla försvarsbeteende är öppen aggressivitet, som är något som bara äldre och självsäkra djur svarar på, men det leder ofta till försvarsbeteende i form av nödvärn när det inte finns någon möjlighet till flykt. Vi talar då om ångestbett och i etologin betecknas detta handlande som kritisk reaktion.
Försvarsbeteende kan också framkallas genom att man hotar att ta ett byte eller liknande från hunden.
Intressant nog har motivationsanalyser visat att en blandad motivation, där bl.a. angrepps – och flykttendenser ingår, kan ligga till grund för ett hotbeteende. Denna motivation kan man i många fall urskilja genom de respektive beteendemönstrens “tvetydiga” form, som är sammansatt av ofullständiga angrepps- och flyktelement.
Lorenz iakttog: “Denna mimik, som rent allmänt brukar betecknas som hotande, uppstår överhuvudtaget bara när tendensen att angripa hämmas av fruktan, åtminstone av en liten del fruktan.
Utan denna fruktan biter nämligen ett djur till utan hotminer och med samma lugna ansikte, som bara avslöjar en liten smula spänning.” – När jag tänker på det fruktansvärda oväsen som “ångestbitarnas” ställer till med måste jag instämma i denna uppfattning.
Figuranten får därför aldrig självsäkert hota hunden utan måste alltid agera med en blandning av rädsla och angrepp. Ju osäkrare figuranten kan verka när han hotar, desto självsäkrare kommer hunden att visa försvarsbeteende.