44. Övergång från kamptrasa till skyddsärm
Tredje målet: Hunden ska redan vid första försöket visa ett fast bett.
När hunden har mognat och rent fysiskt blivit så stark att den utan svårighet kan bära skyddsärmen – för det mesta mellan nio och elva månader – ersätts kamptrasan av skyddsärmen.
För att ärmen ska fungera som utlösande stimulans måste den, precis som kamptrasan, ständigt hållas i rörelse. Har figuranten lyckats stimulera hundens bytesdrift med ärmen är det mycket viktigt att han redan vid första försöket ger hunden en god möjlighet att visa ett fast bett i ärmen.
Det är av avgörande betydelse att hunden inte blir frustrerad av den större och ohanterligare skyddsärmen vid de första försöken. För att undvika detta bör figuranten stå vänd frontalt mot hunden och stimulera den med den ryckande och svängande ärmen. Han rör sig sedan med böjd arm förbi hunden på ena sidan (ett byte försöker alltid komma bort ifrån hunden!) och ger den på detta sätt möjlighet att bita tag i ärmen.
Just vid första försöket är en del hundar osäkra därför att bytet ser lite annorlunda ut, och visar ingen större angreppslust.
Därför måste figuranten överlåta bytet åt hunden så snart den biter i det. Har den väl gjort det, börjar figuranten genast göra anspråk på bytet, tills hunden tar tag i det och bär iväg det. Hundföraren kan då och då dra lite i ärmen när hunden bär iväg den.
En del hundar reagerar bättre om man de första gångerna börjar träna bytesdriften med kamptrasan och under arbetets gång ersätter den med ärmen.
Andra figuranter föredrar att underlätta övergången till arbete med skyddsärm med hjälp av en manschett.
Visas emellertid skyddsärmen som bytesstimulans för hunden på ett sådant sätt att den har lätt för att få tag i bytet, accepterar hunden ärmen redan efter två till tre försök. Så snart detta skett bör man arbeta på att hunden redan vid första bettet biter tillräckligt fast. Övningsformen är densamma som med trasan (se avsnitt B “Första bettet”).