4. Hotande och andra nyckelstimuli för att framkallande av försvarsbeteende

En möjlighet att framkalla ett försvars- respektive undvikande beteende hos en hund är att hota den. Hotandets biologiska funktion ligger i att “skrämma” konkurrenten, som skall ges anledning till ett undvikande beteende innan det kommer till en verklig kamp.

Två former av hotbeteende uppträder särskilt ofta: antingen gör sig den hotande individen extra stor, d.v.s. han förstorar sina kroppskonturer, eller han visar demonstrativt sina vapen. Självsäkra hundar som har en hög stimulansströskel för undvikande (= “dådkraft”), reagerar snarare med ett försvars- än med ett undvikande beteende på detta.

Hotande kan emellertid också ske på andra sätt. Så är exempelvis stirrande en annan form av att hota. Lorenz säger om detta: “De flesta djur, som överhuvudtaget kan fixera med båda ögonen, som fiskar, reptiler, fåglar och däggdjur, gör detta bara en kort stund och i ögonblick av högsta, målmedvetna spänning: antingen fruktar de det fixerade objektet eller så har de en viss avsikt med det och då för det mesta ingen vänlig sådan.

Således uppfattar djur i sina relationer med varandra ett direkt fixerande som uttalat fientligt, ja hotfullt”; också här visar sig motsatsförhållandet mellan försvar och undvikande.

Att markera revir är också en form av hotande, emellertid inte ett riktat hotande. En annan möjlighet att provocera fram ett försvarsbeteende är att avsiktligt undertrycka en normal hälsning; detta är nämligen också samma sak som öppen aggression. Denna reaktion kan vi också märka hos oss själva: om en främling tränger sig på vår grupp utan att hälsa, möts han snabbt av ett “försvar” eller ett “undvikande”.

Därför måste en främmande hund, om den överhuvudtaget blir accepterad, först uppvisa en hel repertoar av beteenden innan den accepteras av flocken. Detta är också orsaken till att vår hund hemma är så misstänksam när en främmande ringer på dörren

Nästa sida