36. Instrumentell betingning 4
Det undvikande beteendet är den mest använda motivationen exempelvis för lydnadsdressyr, inte minst därför att det ständigt är aktiveringsbart.
Redan Konrad Most beskriver mycket bra hur man bör handskas med hunden vid tvångsdressyr: hunden bemöts med tvång så länge tills den visar det önskade beteendet, då får den uppleva tillfredsställandet av driften i det undvikande beteendets funktionskrets.
Tyvärr är det ofta så att det, enligt den klassiska betingningens inlärningslagar, för det mesta är hundföraren eller situationen eller platsen som blir till den utlösande stimulansen för att hunden blir rädd för tvångspåverkan, och på så sätt förorsakas en ständig nedstämdhet i utbildningssituationen (= arbetsolust).
Trots det tror jag inte att man kan lära hunden en övning, som hunden ska komma ihåg, om inte någon gång det undvikande beteendet används som belöning, d.v.s. ingen utbildning helt utan tvång.
En skicklig utbildare vet emellertid att dosera tvånget rätt och att sätta in det där det behövs.