31. Klassisk betingning
Den klassiska betingningen beskriver ett inlärningssätt, där känslor och ovillkorliga reaktioner lärs in.
Om en neutral stimulans (akustiskt tecken “duktig hund”) kopplas med en angenäm/otrevlig värdestimulans (beröm, klapp), övertar den neutrala stimulansen så småningom värdestimulansens kvalitet.
Om en hund på grund av orden “duktig hund” viftar med svansen, uttrycker den sin glädje, inte för att den förstår orden utan för att den har lärt sig något.
Den har lärt sig att glädja sig över de här orden, eftersom de i början alltid var förbundna med en klapp eller en smekning, och detta betydde ett tillfredsställande av en drift inom det sociala beteendet.
Om hunden nu gläder sig enbart över orden, är det därför att den genom dessa upplever tillfredsställandet av driften. Den har alltså lärt sig att värdera ersättningen (“duktig hund”) på samma sätt som den ursprungliga påverkningen (smekning).
På samma sätt lär en del hundar in rädsla för övningsplatsen, arbetsglädje, arbetsolust eller driftsstämningar t.ex. vid skyddstjänstsituationer.