14. Kampdriften

Frågan om det finns en självständig kampdrift är ännu inte besvarad. En del hundexperter menar att en speciell kampdrift, som sägs ligga lekdriften nära, måste existera.

Jag har den åsikten att begreppet kampdrift är en olycklig ordkombination. Begreppet drift beskriver en arvskoordination, som tjänar upprätthållandet av liv och art. En drift att kämpa skulle innebära en strävan att skada eller förinta motståndaren samt faran att skada sig själv. Till och med när det gäller aggressionsdriften är funktionen att upprätthålla arten uppenbar; strider med uppsåtet att skada hindras av bestämda ritualer.

Dessutom fordrar många “torneringskamper” väsentligt mer kraft och tid innan de är avgjorda, än de kamper som djur kan utkämpa för att t. ex. såra och döda ett byte. Av detta faktum ser man vilken viktig roll flockfunktionen måste ha, eftersom den ligger till grund för utvecklingen av icke-skadliga kampformer.

Trots det tror jag att begreppet kampdrift är en för oss mycket användbar beskrivning på ett önskat beteende hos skyddshunden.

Vi vill ha en skyddshund, som tycker det är roligt att kämpa med figuranten. Men roligt vid kampen med figuranten kan bara den hund ha, som relativt obekymrat kan “gå på” honom och inte ständigt måste kämpa på liv och död med honom.

I viss utsträckning delar jag därför också åsikten att det som vi betecknar som kampdrift är ett resultat av lekdriften.

Nästa sida