Om man övar den ovan nämnda övningen konsekvent några gånger efter varandra, kommer hunden mycket snart att inte angripa mer, utan genast att ge skall. Detta anser jag inte vara helt optimalt, därför att hunden vid bevakningen egentligen redan skall börja kämpa på allvar. Ju längre man kan hålla hunden i denna fas av osäkerhet om den måste ge skall eller om den genast kan angripa, desto mer energiskt kommer den att bevaka. Därför lär jag inte hundarna att bevaka på fyra övningstimmar, även om detta säkert vore möjligt, utan fördelar avsiktligt denna inlärningsprocess över flera månader.
Om hunden gör min av att inte längre vilja angripa med en gång, sätter jag in en stark stimulans och ger den också möjlighet att bita. Hunden får samma belöning, som om den hade gett skall innan. Dessutom finns möjligheten att genomföra en angreppsövning på ett sådant sätt att hunden just kommer åt att bita när figuranten har nått tältet. Därigenom lär sig hunden genast att anpassa sitt agerande: det är inte strängt förbjudet att angripa figuranten i figuranttältet, utan det är den där stående figuranten som måste bevakas. Man blir ofta överraskad över vad hunden lär sig; inte sällan lär den sig saker vi inte alls avser!
Keyword: "lite motstånd sporrar viljan" Word Count: Keyword Density:
75.B.Att försvara sig
Innan denna övning genomförs, är det bra att först låta hunden arbeta något med bytet över försvarsdriften. Enligt mottot "lite motstånd sporrar viljan" uppnår man då med denna övning två mål: hunden arbetas i bevakningsövningen och tränar samtidigt försvarsdriften, något som efter en lätt osäkerhet i början sedan leder till ett hårdare grepp och intensivare bytestagande. Det undvikande beteendet utgör ingen fara här, eftersom hunden redan förut har lärt sig hur den framgångsrikt kan bete sig vid figuranttältet.
Hunden sänds återigen fram löskopplad för att bevaka, figuranten håller nu ärmen vid sidan i höfthöjd och står lugnt där. Biter hunden i ärmen, boxar figuranten bort hunden från ärmen och börjar genast stimulera den lätt igen. Ger hunden skall, så får den bita med detsamma, men figuranten ger inte genast ifrån sig ärmen utan simulerar ett dött byte (slapp arm), drar sedan hunden i försvarspositionen (framför kroppen) och antyder på nytt slagrörelser, men stryker hunden bara över huvudet och låter den vid kontrandet vinna bytet. Genom denna åtgärd överbryggar figuranten all eventuell uppkommen osäkerhet för den fria handen.
